Att få uppleva glädjen och smaken av egna hemägg är en av de stora glädjeämnena med att ha egna höns. Vilken lyx att gå ut till redet och samla in de fortfarande varma äggen – ”tack, tack så mycket” till de generösa leverantörerna. Så fort det börjar bli lite grönt i naturen om våren blir gulorna så vackert gulfärgade och det helt naturligt utan tillsatsfoder. Och smaken är ljuvlig…
När tillgången på ägg är god säljer vi gärna till grannar och arbetskamrater!

Färgen på de lite knubbiga äggen från Ölandshönsen är ljust benvita och de levereras troget i den mjuka halmen i värpredena. Cröllwitzkalkonernas ägg är mer spetsiga och småprickiga i en mer brungrön nyans. Äggen från vaktlarna är vart och ett som ett litet konstverk, de är vackert brunspräckliga och individuellt illustrerade. Varje vaktelhöna har sin egen utformning: någon med lite större fläckar, någon ljus och matt en annan mörk och glansig. Vakteläggen med sin krämiga gula är delikata både kokta, pocherade eller stekta. Akäggen är lite större och passar utmärkt till pannkaka eller sockerkaka – de blir liksom ”fluffigare”.

En gång fick jag kommentaren: ”Får dina fåglar inte ENDAST ekologiskt foder? Då får det vara, då köper jag inga ägg av dig.” Jag blev alldeles paff. Där stod vi och savtalade, en besökande kvinna och jag. Hönsen pickade i gräset, sandbadade under syrenen och ankorna badade i diket. I mina ögon har min fåglar det underbart: de lever i naturliga flockar, ca 20 höns, inte 4000 höns i samma rum eller hage. De får sprätta i jorden och bland löven för att finna godsaker. De får spannmål jag köpt av en bonde i min närhet. De får också ett bas-tillskottsfoder, men eftersom jag har lantrashöns så kan jag inte ge dem värpfodret som man ger inom äggindustrin – det är för starkt för våra höns. Eftersom vi inte är så många som föder upp dessa tåliga, friska och naturliga lantrashöns finns ingen ekonomi för fodertillverkarna att ta fram ett ekologiskt foder för höns som går på lågvarv. Våra hönor lägger inte så många ägg om året, men de lever i många år och avlivas inte vid 13 månaders ålder, när värphybriderna avlivas för att de inte längre är ekonomiska.